mammasliv

Visst jag är väl inte den som ska komma å säga nåt om andras liv men det här tar verkligen priset...
Jag fattar INTE hur vissa tänker...
Jo med arslet antagligen:)
Men såra dom nära å kära ja det finns det dom som är väldigt bra på...
Om å om å om igen...
Det känns som det liksom inte finns nåt slut, nåt stopp liksom.
Det är som en lång jävla skitserie på tvn...typ Dallas eller nåt.
Jag förstår verkligen inte.
Jag är sårad å djupt besviken...
I vissa lägen duger man å sen efter ett tag ja då var man som bortglömd, sopad under mattan...
Men ni kan stå där med er fina fasad, för jag, jag vet sanningen om den!!
Och den är inte så jävla ren å vitmålad, snarare jävligt skitig å SVART!!
Å den kommer jag absolut INTE hålla inne med mer...
Jag är verkligen så besviken!!
Men men det är ju inte mitt liv, å det ÄR JAG JÄVLIGT GLAD ÖVER!!
Med tanke på mitt förra inlägg, så ja mitt liv är inte heller perfekt å felfritt...
Fast i jämförelse med det här så har jag nog mognat mer än vissa andra i min omgivning!

Jag vet ju vad utgången av detta inlägg kommer bli men det SKITER JAG I för jag är trött på att vissa människor ska få behandla andra hur som helst...

Hej!